jag har en vän. en killkompis som jag talar med varenda dag på ett eller annat vis. som jag alltid sitter någonstans med på nätterna när vi båda börjar avgå från full till nykter & pratar allt mellan himmel & jord. vi bakar kladdkakor på fredagskvällar medan andra är ute & super ihjäl sig. han säger åt mig att jag är nästan den enda han kan prata med & vi berättar om våra kärleksbekymmer för varandra. vi kramas & vi retas. vi fular oss & vi skrattar. han försöker övertala mig att tjejer är finast när det inte alls är pinnsmala & han säger jag är den socialaste han vet. jag övertalar honom att tjejer inte alls bara dras till badboys & att han är så jävla rolig.
just nu är jag ensam hemma i en mörk villa. han säger att kan gå hit till mig & göra mig sällskap. det tar 45 minuter att gå & klockan är redan över midnatt men han är ändå på väg just nu. även fast jag inte alls har några känslor för honom & han har inga känslor för mig så kan jag ibland inte låta bli att tänka hur bra det skulle vara om vi faktiskt skulle vara kära i varandra. för han är världens snällaste pojke.
gud så fint.
SvaraRadera