han vill alltid hem tidigare än han egentligen måste. han klarar alltid av ett hejdå så lätt & han vill inte mer än nödvändigt sova över hos mig. han suckar åt folk som göra romantiska saker åt varandra & han verkar jämt ha så tråkigt när han är med mig.
men han håller om mig & säger att jag är hans bara hans. han kramar mig & pussar mig övermycket även fast pappa sitter i soffan bredvid. han talar om för mig klart & tydligt att jag absolut inte får göra slut med honom & sedan skickar han ett sms som lyder; ärligt, i miss you already.
att man aldrig riktigt vet vart man har honom. att ena stunden tveka,oroa sig. andra stunden så pirrar magen & tryggheten söker sig in i kroppen.
Det första stycket kändes i hjärtat.
SvaraRaderaAtt man själv alltid tar den allra sista bussen hem. Den sista möjliga. Man springer alltid till den för att man försökt klänga sig fast så länge som möjligt men till slut så inser man att NU måste man gå annars missar man bussen. Och så känns det dåligt redan på bussen hem men man vågar inte säga något.
Och sedan så har man honom, som lämnar rummet utan problem och bara går.
alltid,alltid är det så! känner så väl igen det där med att man får springa med andan i halsen till sista bussen.
RaderaDet gör ont.
SvaraRaderaDen här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Radera