hittar en bortglömd skiva, fullt med bilder från första-kärleks-tiden. jag var verkligen så in i bomben kär i honom & varenda bild jag tittar på mig får mig att le. känslorna för honom är verkligen äntligen borta och jag gråter inte längre när jag tittar på en bilder när vi håller handen vid älven eller när vi har picknick på våran ett-årsdag i parken. men jag saknar det, saknar den så in i norden. inte honom direkt, men tiden. tiden jag var med honom var den bästa jag upplevt, det berodde inte bara på att jag var så störtkär utan för att under den tiden var allt så lätt, livet hade ännu inte blivit svårt & förstörande. jag var verkligen mig själv då och jag tror knappt grät någon gång under det där åren. han var fin, det var han. han var min första kärlek, min första heartbreaker & tiden med honom lär jag aldrig glömma. men nu är det nya tag, ett nytt liv, en ny kärlek.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar