tillslut orkar vi inget annat än ligga i sängen & slötitta på serier. vi håller inte varandra i handen, vi gosar inte in oss i varandras halsgropar, helt ärligt så pratar pratar knappt med varandra. men det spelar ingen roll, för jag är ändå inte orolig. när vi tillslut reser på oss för att åka & handla så säger han något som får mig att skratta för första gången på hela dagen & då fångar han mig med blicken och säger; du är så himla vacker när du skrattar, du borde alltid skratta.
med honom är jag aldrig orolig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar