måndag 15 juli 2013
även fast det bara är två år sedan han var min största kärlek någonsin, även fast det bara är två år sedan han totalförstörde mitt hjärta så bryr mig så himla mycket om honom. jag bryr mig om honom som en riktigt bra vän & det känns så skönt i kroppen. när jag frågar honom om han tagit sig in på någon skola & han säger att ja, det har han. som jägmästare, så ler hela min mun av glädje för hans skull. vill så gärna att han ska vara lycklig för han förtjänar all lycka han kan få. han är ju en av det finaste & snällaste människor jag känt & han har hjälp mig till stor del att bli den personen jag är idag.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar