fredag 10 maj 2013

plötsligt känns det som att jag är hon som krossar alla andras hjärtan. så vill jag inte att det ska vara, men när den där smala lilla pojken som är två år yngre ber mig följa honom hem så kan jag inte säga nej. på morgonen när vi vaknar & alkoholen har åkt ut ur kroppen så vågar han nästan inte säga någonting för han är så blyg. men han ler så han får en grop i kinden varje gång vi pratar & han är grym på att spela gitarr. jag stannar där längre än jag borde & när jag säger att jag ska gå ser man hur hela han liksom tar en djup suck. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar