idag slog det mig så himla hårt hur mycket man kan förändras & hur fort det kan gå. jag tittar igenom bilder på mig själv som är tagna för bara ett & ett halv år sedan. jag bär blommiga klänningar på nästan varenda bild och något smink syns inte till någonstans. jag tänkte aldrig på vad andra människor hade för tankar om mig & jag älskade att göra tvärtemot vad andra gjorde. på lördagarna när alla mina vänner var ute & drack sig fulla på cider, satt jag i hans hus med han & hans familj & spelade monopol. jag var nöjd med det & jag var så stolt över mig själv för att jag inte var som alla de där andra. jag brukade med stolthet säga "jag kommer minsann aldrig börja dricka. man kan ha kul utan alkohol". när alla andra klädde sig i kläder från gina tricot gick jag omkring i second hand-koftor eller kjolar. jag bakade cupcakes utan att bry mig om min vikt, lyssnade på fin musik, drömde mig bort i fina tankar & fantiserade mitt liv så bra. men sen en dag fanns hon inte mera. jag tror hon försvann med honom lite. han som brukade älskade henne för den hon var älskade henne inte längre. vad skulle hon nu fantisera om? han fick ju inte vara med i drömmarna längre & vilken annan pojke skulle älska henne när hon var blommig & söt istället för tuff & snygg?
minns första gången han fick reda på att jag drack, han tittade olyckligt på mig & frågade "anna, varför dricker du?" sedan minns jag när han plötsligt skickar ett sms på skolan där han undrade varför jag hade börjat sminka mig, det syntes så väl. eller när han såg mig gråta på min 18-årsfest över två pojkar som var dryga & han kom fram till mig & sa "bry dig inte om dem. du ska ju bara bry dig om pojkar som verkligen bryr sig om dig"
jag ser det så tydligt nu. med honom var jag en bättre människa & nu när jag är utan honom är jag någon som jag inte alls är stolt över, inte det minsta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar