you have never lived because you have never died.

att vissa minnen kan sitta fast så hårt inne i huvudet. jag minns exakt hur hans ytterdörr lät när man öppnade den. jag minns exakt hur det kändes att stryka på de där fjunen han hade under naveln. jag kommer ihåg exakt hur hans tallrikar av keramik lät när man dukade fram på bordet. jag minns exakt hur kallt det kändes om fötterna när man gick på hans toagolv på morgonen och jag minns exakt hur glad jag varenda gång jag gick på den grusade vägen som ledde till hans hus. 

hur får man bort alla de där minnen som bara skaver i hjärtat direkt man tänker på dem?