han skriver till mig nästan varenda dag nu. vi skriver ingenting speciellt, pratar mest bara om gamla minnen & om framtiden. vad jag gör, hur han mår. men hela tiden medan vi skriver har jag den där undran över varför han skriver till mig. han hade ju kapat av mig från hans liv & jag hade ju nästan börjat glömma honom.
lite åtminstone.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar