plötsligt är vi på samma fest. han är nykter, jag är nykter. han är lika fin som han alltid varit. våra blickar möts ibland över rummet & hans bruna ögon tränger sig in i mitt huvud. tillslut sitter vi bredvid varandra på soffan & han målar tatueringar på min arm med en spritpenna. när jag säger att jag ska gå hem säger han att nej, det får jag inte. han kan lösa det där. men det slutar med att jag går ändå, men med sällskap av honom & hans kompis. de följer mig till statiol där vi går in & dricker chokladmjölk. under hela kvällen pratar vi ändå med varandra. men mer som två främlingar som försöker lära känna varandra. inte som två stycken som faktiskt delade liv med varandra i över två år. inte som två stycken som har kunnat varandra utan & innan.
åh gud vad jag har saknat de där bruna ögonen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar