you have never lived because you have never died.

kan inte längre avgöra om det är morgon,dag,kväll eller natt. för det spelar ingen roll. natten är lika värdelös som morgonen & kvällen är lika tråkig som dagen. är så trött på att sakna. känns som att sakna är det enda jag gör i mitt liv. jag har alltid varit den som längtar bak i tiden. aldrig fram. saknar personer jämt, tills någon ny människor kommer in i mitt liv & tar bort alla tankar på att sakna. sedan försvinner även den personen & så måste jag fortsätta sakna igen.

kan det aldrig vara någon som saknar mig?