klockan 20.15 för ett år sedan; står med ben som inte kan bära mig. gråter mot hans axel & blöter ner hans vita t-shirt. han har tillslut sagt det. att vi inte fungerar tillsammans längre. han pussar mig på pannan en sista gång innan han säger att han måste gå in. jag visste inte vad jag skulle säga eller göra. kändes som livet var slut. kände på en gång att jag inte skulle kunna trampa hem på en cykel så jag ringde min mor & bad hon hämta mig. grät så hela jag skakade. aldrig hade livet gjort så ont. aldrig.
väl hemma så bäddade jag ner mig i sängen & grät värre än jag någonsin gjort förut. lyckades somnade. hur vet jag inte exakt. sista helgen på sommarlovet kom & jag hade så fina planer med mina vänner. men jag stängde in mig, struntade i deras sms eller telefonsamtal. mitt liv var ju liks över. precis som sommaren.
vandrade i korridorerna. tyckte jag såg honom överallt & hjärtat gick av varje gång. han som står där är inte längre min. han glömmer mig. han ser mig inte. allt var så hemskt. trodde aldrig jag skulle överleva.
imorgon börjar skolan igen. även denna sommar är slut, men inte mitt liv. imorgon kommer jag kunna gå på skolan utan att se honom i korridorerna. jag kommer kunna gå med ett leende på läpparna. jag kommer överleva flera miljoner år till utan honom nu. 
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar