idag sa han; vafan anna, börja leva igen. far till stugan din.åk & hälsa på din släktingar. lev.
han har rätt egentligen. för jag har inte varit i min stuga sen den där helgen i maj,då vi två gick till en gömd sjö & vi fiska hela dagen,pussades & bara njöt. & jag har inte haft någon lust att vara social med släktingar när mitt hjärta mest bara varit sönder.
men jag verkar inte kunna leva.iallafall inte utan hans sällskap.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar