you have never lived because you have never died.

hans föräldrar åker bort i en vecka & vi får bo i deras hus under tiden. vi rensar deras kyl på allt som vi tycker skulle smaka gott, sover hur länge vi vill, väcker varandra med pussar, kommer på ett eget parningsrop, skrattar så vi får ont i magen. vi lagar pangmiddagar varenda kväll, äter tills vi inte orkar annat än att ligga i soffan & krama om varandra. vi duschar tillsammans, pallar bär & äpplen från grannens gård tillsammans, har sex i soffan tillsammans, somnar till vänner tillsammans. vi är tillsammans nästan varenda vakna sekund & vi blir inte less på varandra. han pussar mig på pannan & säger att om det är såhär mysigt att bo med mig så ska vi absolut flytta ihop i höst. denna vecka är en sådan vecka som jag vet kommer vara en av de mest fantastiska veckorna i mitt liv & helst av skulle jag vilja spara den i en burk som jag kunde ta fram när jag ville. det riktigt livet når inte in hit, till oss, i vårat kärleksnäste. kan man inte bara få stanna tiden?