jag är inte någon som pratar om hur jag känner eller hur jag mår. mina närmaste vänner brukar få försöka tvinga ut mina känslor från min kropp. sen nu har jag ju honom, han som verkligen vill veta nära något är fel, som verkligen vill att jag ska veta att hans finns där för mig & att jag ska prata med honom direkt något inte står rätt till. men jag är alltid tyst. vet inte hur jag ska formulera mig. är inte van & det slutar istället med att han känner sig otillräcklig & smäller igen bildörren utan att säga hejdå.
varför kan jag bara inte öppna min jävla mun & säga exakt det jag känner?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar