you have never lived because you have never died.

jag ser honom på en gång för han är den enda människan som har stickad tröja & mössa bland alla andra lättklädda människor. när han ser mig tar han tag i mig & kramar mig & redan där vet jag att han druckit mer än vad jag har gjort. under kvällens gång pratar vi mycket. direkt jag sitter själv ser han det & sätter sig bredvid mig. minns inte vad vi pratade om. minns bara hur fin han var & att jag hela tiden tänkte; hade det fortfarande varit vi två så skulle jag bara kunna ta tag i honom & ge honom en kyss rakt på munnen. men nu är det inte du & han längre. anna, kom ihåg det.